Kvinnor är vackrast när dom fryser
Han har nog varit den viktigaste av mina far- och morföräldrar. Lite kärv - min pappa kan vara MYCKET kärv - bara så ni vet!
För dryft 20 år sedan var jag ofta hos farfar och farmor. Tjänade nog mina första pengar där - plockade blåbär, lingon och hjortron!
Men nu är det inte ens möjligt i teorin.
Farfar lever inte längre.
Jag älskar dig - och jag hoppas att du vet det!
Klockan är 9.30, jag har ätit frukost bestående av rostade mackor med kalkon och te till det, och nu som efterrätt dricker jag en Cherry coke. 13 grader varmt och solen skiner.
Jo - jag har köpt en tomatplanta som komplement till chileplantorna. Ska bli himla intressant, för det här blir första året jag kommer att plantera utomhus på riktigt - balkongodling räknas liksom inte. Har varit förbi och spanat hur det ser ut vid nya lägenheten och det finns redan färdiga “blomlådor” eller vad man ska kalla det vid altanen. Inte speciellt stora men kanske räcker dom i år eftersom de flesta av de frön jag sådde inte grodde. Fast jag har ju sått om de sorter som jag inte fick en endaste liten planta av och dessutom en “ny” sort - Piri-Piri - så jag kanske blir för “trångbodd” redan i år! Ähhh, det finns alltid krukor! 
Och jag har redan sett ut en sort jag vill prova till nästa år - en med blå blad. Har provat den ett år tidigare men den trivdes inte alls på balkongen i dåvarande lägenheten.
Jo - egentligen inget att säga var det ja…
Chili kom första gången till Europa redan på Columbus andra resa till Amerika 1493, men odlades först i klosterträdgårdar som kuriositeter. Ganska snart kom man dock på att chili kunde användas istället för svartpeppar i matlagning. Svartpeppar importerades från Indien och var i bästa fall dyrt, i sämre fall väldigt dyrt - svartpeppar kunde tydligen fungera som betalningsmedel i vissa länder periodvis. Det dröjde faktiskt till 1600-talet innan man insåg att chili och peppar faktiskt inte är speciellt nära släkt - däremot är chili nära släkt med både potatis och tomat!
Till sydvästra Frankrike och byn Espelette som gett namn åt den här varianten kom chilin redan 1523. Ett av de första användningsområdena var i choklad - en kombination som fortfarande är bra, senare användes pulver av den torkade frukten bl a till Bayonneskinka och fiskrätter. (Tips - prova göra en kladdkaka med finhackad chili i “lagom” mängd!)
Först odlade man mest till husbehov, men på 60-talet började Piment d’Espelette bli så populär att man besämde sig för att göra något åt saken så sedan 1967 firar man en festival till fruktens ära den sista söndagen i oktober. Byn Espelette som har omkring 1,700 invånare besöks denna dag av ungefär 10,000 människor.
På 90-talet blev man i regionen rädda att andra skulle dra nytta av det goda rykte man byggt upp och man ansökte därför om namnskydd och sedan första december 1999 är Piment d’Espelette ett skyddat namn. Påsen med frön jag köpte var faktiskt märkt med detta namn, men hos de flesta firmor verkar den stå som bara Espelette - t ex hos Örtagården. Om det beror på att även fröna räknas till de produkter som faller under namnskyddet eller om det helt enkelt är lättare att skriva och säga låter jag vara osagt.
Hur det smakar? Ingen aning, köpte ju frön så jag har aldrig smakat frukten men styrkan ska tydligen vara 4 på en skala från 1-10. Ganska trevligt när det inte “bara” smakar starkt, men visst har jag planterat några habanero-frön också i år! 
Och för en faktanörd som mig kommer det säkert att smaka bättre bara för att jag vet att sorten har traditioner som snart är 500 år gamla, ha ha ha.
Källa: mestadels fiery-foods.com (Bilderna tror jag att jag stal på Wikipedia…)
Tydligt märkt med A.O.C. så ingen ska missa att man inte får stjäla namnet.
Tillräckligt för ett år? Även om jag lyckas bra i år lär ju min skörd bli något blygsammare…
Fast tydligen inte personalen på Expressens webredaktion…
Skäggis är säker: Ute ska man vara!
En av chilesorterna har börjat sticka upp sina ljusgröna huvuden över jorden! Till min stora förvåning har det visat sig att den chilen är namnskyddad på samma sätt som champagne och Västerbottensost om jag förstått saken rätt, så om jag får frukter och så många frukter att jag får skänka bort några får jag väl kalla dem något annat än deras riktiga namn. “Chile de skäggis” kanske? För skäggis var väldigt hjälpsam när jag planterade fröna… (Tyckte han iaf..)
Mer kommer senare, bl a vilken sorts chile det handlar om! Jag tycker nämligen att sådant här i grund och botten värdelöst vetande är roligt.
Igår åt jag kycklingfile och fullkornsris. Just fullkornsris är faktiskt en av få “fullkornsprodukter” jag tycker är helt OK - fullkornspasta kan ni t ex kasta i sjön vad mig anbelangar!
MEN!
Antingen ska jag låta bli att äta fullkornsris eller så ska jag tugga riskornen ordentligt. Och allvarligt talat - hur kul är det att tugga ris ordentligt på en skala?
Det har nämligen varit en stadig ström av hela riskorn i min stomipåse efter den måltiden. Inget problem egentligen, men om riskornen kommer ut i till synes oförändrad form har jag ju knappast heller tillgodogjort mig något av nyttigheterna som eventuellt finns i riset. Ganska meningslöst att äta med andra ord…
Men gott var det, kycklingfilén marinerades med lite grovt salt som mortlades tillsammans med en LITEN habanero, lite olja och - faktiskt - ketchup innan den stektes i ugnen. Stoppa den frysta filén i en påse och häll på marinaden och låt den tina i det goda.
Gott var som sagt, men hur mycket kolhydrater det blev var en annan fråga!
Idag - den 16 april 2008 - har jag roat mig med att ta några bilder.
Hit ska jag flytta om ett par månader, syns inte så bra från gatan!
Inte från den här vinkeln heller!
Skäggis undrar varför han måste sitta stilla när det finns snöhögar att bestiga…
En del träd tar ju lite stryk av snön så klart!
En bild med lite “orörd” snö så ni ser hur mycket det är “på riktigt”.
Lunch. Säga vad man vill om dessa lövbiffar, men små var dom inte! Belgian blue kanske? (Bild tagen med en Nokia 6233.)
Dagens middag: Alaska pollock och potatis. Mums!
Sex olika sorters chili är planterade, och kanske blir det en sjunde kruka med “mysterie-chili” bestående av frön jag petat ur en kryddblandning - nördvarning, jag vet! Kanske lite sent på året att börja nu kan man tycka, men förhoppningsvis är plantorna precis lagom stora för att flytta utomhus i mitten av juni när jag flyttar. (Det lär ju inte vara tillräckligt varmt för att plantera ut dom innan dess i vilket fall som helst, ärligt talat är det tveksamt om all snö är borta då… Vi har mycket snö den här vintern…)
Jepp, jag ska flytta! Till en mindre lägenhet som är betydligt billigare än den jag bor i nu, men som har egen uteplats. Ska man vara riktigt positiv kan man säga att det är två uteplatser, jag kommer då ha plats för mina chiliplantor med råge! Kanske skulle så lite tomater också? Det ska bli riktigt skönt att få flytta, jag ser redan mig själv omgiven av plantor med en kaffe- eller tekopp i handen och en skäggig hund vid fötterna som vaktar skörden mot pissande katter! Dessutom ska det dras in riktigt bredband i den lägenheten i år så då slipper jag Bredbandsbolaget!
Imorgon kanske jag tar lite bilder på snöeländet så ni tror mig!
Åh så läckert!
Nä men allvarligt talat så är det enormt skönt att vara fri från stygnen…
Jaha, här kommer äntligen bilderna. Den sista kan vara obehaglig för känsliga läsare kanske är bäst att påpeka…
Man vet att man har legat för länge på sjukhus när man verkligen ser fram emot maten och beställer extra stora portioner. Röran på bilden ovan ska föreställa en kinagryta av något slag.
Hunden lär sig saker när hussen är borta - som att ligga och äta.
Det där med pälsvård har varit ett försummat kapitel, men nu är det mesta gjort. Det som återstår är ganska precis bara det som syns på den här bilden!
En annan typ av sjukhusmat. Ska det vara så ska det vara rejält, tre påsar…
…gör att det blir lite intressanta kopplingar!
På vägen hem hälsade jag och min privatchaufför (mamma!) på att hälsa på i Boden. Rejva rejvade loss och Mysla försökte se ut som hon hade kontroll!
Givetvis så hade matte noll koll så det lilla monstret attackerade mig så att blodvite uppstod. Lyckligtvis fanns kameran med så jag kunde dokumentera skadan ifall jag bestämmer mig för att stämma Mysla!
Ett par dagar efter operationen - lägg märke till hur snyggt kirurgerna undvek att dela min navel i två… Jo, har jag nämnt att jag älskar ryggmärgsbedövning? Om inte gör jag det nu! Liiite läskigt just när dom sticker, men ack så härligt när det är igång!
Äntliggen är agrafferna/stygnen borta! Skönt, för dom har stramat och tagit emot. Lite försiktigt lär jag väl få ta det ännu ett tag för helt läkt är det ju inte, men skönt att de är borta!
Ska försöka fixa till lite bilder idag och lägga upp här på bloggen, börjar vara dags nu…
Tillägg: Hur nördig är man om man sitter och flyttar över en ljudbok från en mp3-spelare i en USB-port till en mobiltelefon i en annan USB-port? Inte kan man ju ha med sig både spelaren och telefonen inte!
Nja, egentligen är det inte besvärligare än att gå på toa på det vanliga sättet, men visst tusan tycker jag att stomipåsen är ivägen. Dessutom är det mindre roligt att vakna kring 5 på morgonen av att den är full som en ballong - fast lite kul hade jag åt tanken på att den skulle lossna och flyga iväg som en ballong.
Har knappt ont längre och det känns ju helt klart bättre i hela kroppen nu när inflammationshärden i tarmen är borta och aptiten är bra. Dessutom äter jag ju betydligt färre mediciner nu än innan operationen och jag misstänker att även det påverkar hur jag mår i positiv riktning.
Så bortsett från att jag inte vant mig vid att ha påse på magen är det mesta bara bra. Jycken kommer nog att få sig en omgång av klippmaskinen under veckan för han ser ut som ett utegångsfår just nu, ha ha ha!
Fick komma hem i går, och ni anar inte vad skönt det är! Jo, det kanske ni gör! Hunden tycker då att det är ganska trevligt att husse är tillbaka verkar det som! Funkar annars bra, har inte så ont och fick sova bra i natt. Ska se om jag får till några bilder att lägga upp, blir det inte idag blir det någon annan dag.
Var på en snabb visit hos Mysla och Rejva igår. Inget större fel på självförtroendet hos den valpen om man säger så - och givetvis söt som socker!
Har ju mått allmänt pissigt och haft ledvärk sedan jag kom från sjukhuset, och nu har jag fått förklaringen.
Var till vårdcentralen på fredagen för att lämna prover, och det visade sig att mitt HB i princip hade halverats på 8 dagar - så det blev att åka akut till sjukhuset. Efter en alltför lång väntan på akuten (jag hann faktiskt somna där!) fick jag åka upp på en avdelning via röntgen.
Men sedan gick det fort!
Röntgen visade att jag hade luft i buken vilket betyder att det var hål på tarmen någonstans, och man behöver ju inte vara medicinskt kunnig för att förstå att det inte är speciellt nyttigt. Först sades det att jag skulle få opereras på lördagen så efter ett samtal till föräldrarna försökte jag sova, men då kom det nya besked - operationen skulle ske redan på natten fast “om några timmar”. Jag hann knappt ringa ett nytt samtal till föräldrarna innan en något stressad sköterska med stark finsk brytning (tänk mumintroll) kom in och sa att jag skulle byta om för jag skulle till operation omedelbums.
Det gick så fort att jag inte ens hann bli nervös. Själva operationen tog visst dubbelt så lång tid som planerat eftersom det faktiskt hade läkt tarminehåll ut i buken men då sov ju jag så sött.
Så just nu har jag stomi och det fungerar bra, men just nu känner jag mig inte så fräsch som jag gjorde de första två dygnen - då hade jag ryggmärgsbedövning vilket var ljuvligt!
Nåväl, att jag skulle bli tvungen att operera bort tjocktarmen visste jag ju, bara inte när det skulle ske så det här var ju en ganska bra lösning. Inget funderande, ingen oro!
Jag är redan så pass igång att jag äter vanlig mat och om det fortsätter så här och jag hinner lära mig att sköta stomin själv så kanske jag är hemma redan innan helgen!
Idag blir det ett “skrov” till middag, eller Skrovmål som det heter. Tydligen är det en norrländsk specialitet hos gatuköken, men det består i alla fall av en dubbel hamburgare med pommes och läsk. Tänk BigMac & Co, fast den varianten jag siktar på (Superskrov) innehåller 180 gram kött så det är ju lite mer mat.
Intresseklubben antecknar? Struntar jag i - jag älskar skräpmat och nu var det länge sedan sist!
Annars är det väl sådär. Har haft ledvärk i ett par dar och natten till igår sov jag knappt något pga det, och kroppen känns allmänt bara pissig. En kvalificerad gissning är att blodvärdet fortfarande sjunker. Har tid på cykelverkstaden vårdcentralen på fredag för att få järndropp så då får jag passa på att kolla upp det.
Genomgick ju en koloskopi i torsdags, på det här sjukhuset är man tydligen alltid vaken under den undersökningen så jag fick vara med och se min tjocktarm på en TV-skärm.
Inte vackert. Vissa delar av tarmen är ju “normal” men inflammerad, men ganska stora delar är skadade på olika sätt - förträngningar, polyper, pseudopolyper (??? Möjligtvis neoplastiska eller pseudoplastiska polyper. Nån typ av tumörliknande förändringar i vävnaden i vilket fall som helst.)
I alla fulla fall så var läkarens råd till mig att förbereda mig mentalt på operation av tjocktarmen - och då handlar det om att plocka bort hela tjocktarmen och antingen få en påse på magen eller reservoar i buken. Det kan förvisso bli bättre än vad det är just nu om man får inflammationen under kontroll så slemhinnan blir starkare, men skadorna kommer inte att läka utan mer sannolikt bli värre allteftersom tiden går. Så som det verkar nu har jag två val - operation så snart jag bara får chansen eller vänta tills dess att jag måste opereras och må mer eller mindre pissigt medans jag väntar.
Valet är inte så svårt va? Men det känns väldigt slutgiltigt, och operationer är ju alltid en risk. Den lösning jag skulle föredra med en reservoar i buken innebär dessutom två operationer även om allt går som det ska om jag förstått saken rätt.
Tror att jag ska ta fram ett anteckningsblock, bara genom att försöka blogga om det här gör att jag kommit på 5-6 nya frågor jag vill ha svar på…
Detta leder mig till ett annat ämne. När donationsregistret startade så var jag väldigt snabb på att skicka in svarskortet med ett stort, svart X framför alternativet att jag inte vill donera organ eller vävnader. På något sätt ville jag begravas “hel”.
Men - jag tror inte på ett liv efter detta. Och om jag har fel så kan det livet inte vara mycket att ha om man måste ha med sig en begagnad men komplett kropp. Dessutom är det ju kört för mig i så fall om tjocktarmen opereras bort. Och tänk alla som opererat blindtarmen eller dragit ur tänder och nekas tillträde till efterlivet för att det saknas delar? Vilken blåsning! Men seriöst - ska man plocka bort ett organ på mig medans jag lever ser jag inte längre någon anledning att hålla fast i resten då jag är död.
Den starkaste anledningen är dock att jag delade sal på sjukhuset med två njurpatienter några dagar. En väntade på transplantation och en hade precis fått en ny njure. Att se njurmottagarens barnsliga glädje och försöka föreställa sig vad t ex 15 timmars dialys varje vecka innebär gör att man börjar tänka lite. Så fundera en stund och klicka sedan vidare till Donationsrådet och registrera hur du vill ha det. Oavsett vilket kanske du räddar dina anhöriga från att behöva ta ett jobbigt beslut i en jobbig situation?
Något blogginlägg om Selma och Lilla Fridolf blir det inte idag. Vet inte riktigt hur jag ska formulera det för att det inte bara ska verka som en massa gnällande - det är egentligen ett helt underbart par om man har möjlighet att hålla lite distans.
Annars har det varit ett himla liv på avdelningen idag på förmiddagen, det sprang folk fram och tillbaka som på Cityakuten - jag lovar! Anledningen var att brandlarmet gick men det visade sig att det var något ofarligt fel på ett syreaggregat (?) som orsakade det. Det är i alla fall den officiella förklaringen.
Själv blir jag tröttare och tröttare för varje dag, det är väl en kombination av att jag fortfarande blöder och att jag är för stilla. Inte för att jag rör mig så mycket hemma heller, men i alla fall mer än här - alltid är det någon hund som vill jaga en boll. Här blir det mest att jag vandrar runt sjukhuset några gånger per dag. Jag vandrar absolut inte för att jag försöker vara duktig utan av den enkla anledningen att jag är så rastlös. Har ju som sagt tid för undersökningar imorgon, så vi får se vad som händer. Kanske får jag permission över påsken i alla fall om det inte ser för hemskt ut för jag misstänker att det inte händer så mycket “rutinmässiga” grejer under storhelgerna. Det återstår att se!
Oavsett hur det blir så kommer det att ta ett tag innan jag bloggar igen. Imorgon under bibliotekets öppettider kommer jag att ligga med slang i en eller annan kroppsöppning och sedan är det ju stängt resten av helgen, får jag fara hem kommer jag inte att befinna mig nära någon internetuppkoppling.
Så hare gott!
Igår efter att jag fått nattmedicinen drog jag för draperiet vid sängen, såg till att extrafilten låg på fotändan, stoppade i öronpropparna och somnade efter en stund. Extrafilten är nödvändig - på kvällen är både jag och rummet varmt men framåt morgonen brukar det vara riktigt kyligt. Misstänker nästan att värmen slås av på natten…
I alla fulla fall så vaknade jag vid femtiden på morgonen av att jag var kall och skulle dra upp filten. Det fanns ingen filt! Glasögon och lampa på, ingen filt i eller bredvid sängen, på in- eller utsidan av draperiet. Borta!
Nåjo, ringde på personalen så jag fick en ny, så ingen skada skedd bortsett från att jag blev irriterad och hade svårt att somna om.
Om det inte varit för att några tankar som dök upp:
Storm i ett vattenglas kanske - det var ju bara en sketen filt som inte ens var min, men jag tycker den här lilla incidenten var himla obehaglig. Jag lär ju definitivt vara mer noga med att låsa in mina privata saker, inte kommer jag att lämna något som har det minsta värde framme då jag sover… Hoppas jag slipper mardrömmar om galningar som smyger bakom draperier om natten…
Imorgon kanske jag berättar om Selma och Lilla Fridolf, två av karaktärena på avdelningen.
För övrigt har jag fått tid för både gastroskopi och koloskopi på torsdag, så jag blir kvar här minst två dygn till. Det är tisdag idag va?
Värdena har sjunkit försämrats över helgen så ännu blir jag inte utskriven. En sköterska var så säker på att jag skulle åka hem att hon plockade bort nålen i armen i morse, fast det är ju bara skönt att slippa det eländet ett tag! Samma sköterska skulle för övrigt ha skickat hem mig redan i torsdags om hon fått, men trots att hon är en sådan där besserwisser så tillhör hon favoriterna - hon är en jävel på att göra smörgåsar!
Ny rumskamrat. En klart översocial karl som inte riktigt kan acceptera att man vill vara ifred. Ligger man med sin bok bakom draperiet går han helt enkelt runt och berättar om krukor och annat jätteintressan. Nåväl, han menar inget illa och jag är ju stundtals ganska antisocial så det är väl inte så konstigt att det inte alltid fungerar helt friktionsfritt, ha ha ha. Lite värre är det att han precis som jag har problem med mage/tarm (duh - det är ju en sådan avdelning!) samtidigt som han trots sina 75 år inte verkar ha lärt sig att man faktiskt kan stänga toadörren när man gör sina behov… Toleransen för äckelpäckel stiger om man säger så.
Nu ska jag sätta mig vid entrén och glo på folk en stund innan det är dags för lunch!
Liiite gnäll om att det var för lite potatis till maten fick jag genast ångra! Min stora middagsportion igår bestod av tre (3!) skivor falukorv och 5 medelstora potatisar + en hög med stuvad vitkål. Hmmmm…
Blir kvar här över helgen, bl a för att se hur blodvärdet utvecklas. Själv är jag ju “ganska” säker på att det kommer att sjunka igen eftersom jag vet att det blöder. Kommer även att få en ny behandling som består av en medicin som inte tas oralt… Nåja, det händer ju nått iallafall.
Farbrorn i sängen bredvid tror fortfarande att “dom” kommer och tar honom, och karln i sängen mitt emot tjatar på alla i vita rockar om att hans taskiga hälsa beror på amalganfyllningarna han bytte ut för 16 år sedan.
Vi har det livat här på sjukhuset!
Senaste kommentarer