Egentligen inte mycket. Det brukar ju inte göra det utan det är mest måltiderna man ser fram emot. Så var det också den här gången fast jag egentligen inte började tycka det var gott att äta förrän på onsdagen ungefär.

Farmarsoppa kallades denna anrättning. Morot, ris och något som jag med 80% säkerhet identifierade som griskött. Kamraten i sängen bredvid var ungefär lika säker på att det var kyckling…

Den här magiska skylten verkar höra hemma på Hogwarts men sitter i själva verket strax innanför store éntren på Sunderby sjukhus.
När jag ändå var på sjukhuset så tyckte jag att jag skulle passa på att be en läkare titta på min högra armbåge som jag har haft problem med ganska länge – jag kan inte räta ut armen riktigt. Det har aldrig blivit av att jag ens nämnt det eftersom det varit en bagatell i jämförelse med all annan skit min kropp har ställt till med. Läkaren böjde och bände och såg förvirrad (rätt så ung och grön vilket skulle visa sig ännu tydligare senare.) Sedan lät det tjopp så befann jag mig nere på röntgen och då började det gnaga lite av oro i magen. Jag fick också veta att jag skulle få träffa en sjukgymnast.
Det här var på torsdagen, sedan hörde jag inte mer förrän jag frågade själv när läkaren gick rond på fredan förmiddag.
- Jag ser några förändringar på bilderna men jag förstår inte vad det är så jag återkommer till dig.
Precis ett sådant svar jag ville ha.
Inte.
Sedan kom i alla fall min riktiga doktor och förklarade att jag har benpålagringar i leden, antagligen har jag slagit i armbågen rätt så hårt någon gång. Inget farligt, men heller inget som kommer att bli bättre. Fick i alla fall några övningar av sjukgymnasten för att träna upp styrkan i armen och bibehålla den rörlighet jag har. Känns rätt så fånigt att sitta och dra i gummislangar, men eftersom jag har träningsvärk idag så gör det säkert nytta…
Senaste kommentarer