Jag har fått sova!

Jag ringde ju till jouren på min vårdcentral, och efter viss tvekamhet och lång väntan då hon pratade med en kollega (tog väl reda på vad en stomi är misstänker jag…) fick jag beskedet att de ”inte har grejer” för att hjälpa mig utan hon tyckte jag skulle vänta tills min distriktsköterska hade telefontid för ”hon kanske kan hjälpa dig.” Nä. Vid det laget var jag nästan gråtfärdig så att vänta på en telefontid för att kanske få träffa en distriktssköterska jag har i det närmaste noll förtroende för var inget alternativ så det bar iväg till Södra Sunderbyn. Pratade också med dom innan jag for och fick också tala med en läkare som tyckte att jag skulle komma och träffa läkare eftersom han av min beskrivning tyckte det verkade som det var infekterat. Det var det också, men inte så allvarligt att jag fick antibiotika – det bör läka fint bara huden får vila.

Många timmar senare har nu ett tvådelsbandage som verkar sitta där det sitter och ett inbokat återbesök på tisdag. Och jag har fått sova, det tog ju ett bra tag innan jag kunde slappna av och lita på att det skulle vara tätt, men sen har jag sovit.

Och drömt mardrömmar om läkande stomibandage…

Elände!

Klockan är nu 3.40 och jag har inte sovit mer än max 20 minuter. Det jävlas nämligen med påsarna. Jag har ju nämnt att min nya (tillfälliga) stomi är ojämn och att det är svårt att få tätt runt den. När det inte är tätt blir huden irriterad och då blir det bara ännu svårare att få dit en påse. Irriterad förresten? Området runt stomin är i praktiken ett öppet sår, det gör ont och svider, blöder och vätskar sig.

Öppnade en helt ny kartong tidigare idag och jag har två stomipåsar kvar. Jag har med andra ord gjort av med 28 påsar vilket under normala omständigheter hade räckt i nästan två månader. Börjar onekligen känna viss panik – har en kartong till hemma, och går jag till Apoteket imorgon idag med mitt hjälpmedelskort kan jag inte räkna med att kunna hämta ut mina hjälpmedel förrän tidigast på måndag.

Något drastiskt måste hända snart. Känns helt klart fånigt att åka in akut eftersom jag ju inte är sjuk eller skadad egentligen, men vad fan ska jag göra? Det går inte att få en påsjävel att sitta fast, detta skrivs med en hand medans den andra håller eländet på plats.

I andra nyheter kan jag berätta att min pappa är ute och reser old school – alltså så som man gjorde för länge sedan. Han är på tjänsteresa i Stockholm och hans mobiltelefon är kvar i Jokkmokk. Fast hur old school det egentligen är vet jag inte. Tror inte att laptops med mobilt bredband var så där jättevanliga på 80-talet…

Hur ser en stomipåse ut?

Nu blir det ett pedagogiskt och undervisande inlägg igen. Kanske är det till nytta för någon som står inför en stomioperation, kanske besvarar det någon fråga du inte vågat ställa eller så ger det bara mig något att göra en stund. Jag har inte så mycket annat att skriva om just nu.

Det finns ju så klart flera olika varianter: Slutna, tömbara, 1-dels och 2-dels. Jag använder tömbara 1-delspåsar.

1-dels innebär att påsen sitter ihop med plattan som fäster mot huden och man byter hela paketet på en gång, på 2-delspåsar är plattan och påsen separata delar så att man kan byta själva påsen utan att behöva ta bort plattan vilken ju kan vara besvärligt och även irriterar huden – tänk jättestort plåster. Jag har personligen aldrig funderat allvarligt på 2-dels eftersom det alltid är plattan som blir dålig först, inte påsen. Men en annan fördel med 2-dels är ju att det är lätt att bara byta påsen om man vill ha olika storlek vid olika tillfällen, för givetvis så finns det ju en hel uppsjö storlekar också. På dagen kanske man vill ha en liten och diskret och på natten en stor så man inte behöver gå upp och tömma/byta även om man har stort flöde.

Tömbar. Ganska självförklarande va?

Det blir förvånansvärt tätt fast det bara är lite kardborre som håller ihop öppningen – jag har aldrig varit med om att det läckt från öppningen.

Se där – en flärp med ett litet kardborrefäste. Precis efter operationen får man påsar där plasten där under är genomskinlig för att det ska vara enkelt att kolla själva stomin.

Simsalabim så har man en minipåse.

Plattan med storleksmarkeringar. Lägg märke till hur saxen ser ut, det är ingen höjdare att ha en sax med vassa spetsar då man ska klippa upp hålet.

För att veta hur mycket man ska klippa finns det mallar. Det är mest precis efter man fått sin stomi man behöver mäta för att få hålet så litet som möjligt eftersom storleken stabiliseras då det är läkt och svullnaden gått ner.

Klippt och skyddsplasten borttagen. Vilken sorts klister som används är för mig en gåta. Om huden är ren och torr sitter plattan som berget även om man duschar eller badar samtidigt som den är lätt att ta bort.

På plats. Nej, jag är inte smutsig – det senaste operationssåret har inte läkt färdigt ännu.

Hot hot hot!

Åt min första riktigt heta måltid igår. Pasta med grädde, kyckling, lök, vitlök, massa svartpeppar och en hel Aji Umba. Mums! Lite ost hade inte skadat, men man kan ju inte få allt.

Annars höll jag på att få ett psykbryt igår. Den tillfälliga stomin är större än den jag hade tidigare, men framförallt ojämnare. Detta gör att det är svårt (omöjligt) att få det tätt runtomkring så huden blir irriterad och sårig, det vätskar och blöder t.o.m. lite. Stygnen gör ju dessutom sitt till för att jävlas. Att det är obehagligt att bokstavligt talat ha avföring liggande på huden behöver jag väl inte berätta, men orsaken till min irritation är att det är svårt att överhuvudtaget få påsjäveln att sitta fast. Igår kväll gick det åt 6 st påsar innan jag fick plattan att fästa så pass bra att jag inte behövde oroa mig för läckage. Huden blir ju inte heller mindre irriterad när plattan bara sitter fast lite sådär lagom…

Men snart slipper jag ju eländet!!!!

Hemma – på riktigt!

Nu är jag—som rubriken ”antyder”—hemma på riktigt, alltså hemma i min egen lägenhet. Känns otroligt skönt att jag såg till att tvätta kläder, diska riktigt ordentligt och rensa kylskåpet innan jag for iväg. Hushållsarbete är ju annars något som definitivt inte tillhör mina starka sidor.

Aptiten är tillbaka på riktigt, växter och fiskar lever (dom har fått lite omvårdnad även tidigare) och i min RSS-läsare innehåller uppskattningsvis 7-800 nyskrivna blogginlägg. Ett hett tips är att jag inte kommer att läsa ens hälften…

Igår var för övrigt den första dagen efter op som jag inte sov en (eller flera) gånger under dagen. Men då sov jag istället till kl 10 i morse. Nu är kl 16 och det känns som det är lite för sent att sluta ögonen, så vi får väl se vilken tid jag vaknar imorgon.

Äntligen hemma!

Fick komma hem i måndags, och allt som allt har det gått över förväntan bra. De första 10-12 timmarna efter uppvaknandet ville jag helst bli sövd igen för då var det ont i princip överallt, men redan efter två dygn togs ryggmärgsbedövningen bort och efter det har jag bara behövt Panodil och Ipren. Värk har jag inte haft, men visst har det gjort ont att röra sig och visst gör det det fortfarande. Största problemet nu är att det kliar något alldeles överjävulskt runt den nya stomin (sårläkning…) — t.o.m. aptiten börjar komma tillbaka nu när jag under några dagar har förmånen att vila upp mig hos föräldrarna. Sjukhusmat är ett kapitel för sig själv. Det är inte kul att bli serverad smaklös mat som ser ut att redan ha ätits av någon när man ligger och mår lite lagom illa och kämpar för att få i sig vätska. Och varför serverar man cirkus 150 gram broccoli till en stomipatient som helst inte ska äta broccoli om den inte är i puréform? För att inte tala om alla dessa gröna ärtor som vi påsmänniskor också ska undvika.

Nåväl, en mer positiv (eller mindre negativ) erfarenhet än vad jag hade förväntat mig. 4 januari är det dags för återbesök, och då kanske jag får tid för nästa operation.

En liten rapport!

Jag när förhållandevis bra. Det stramar och gör ont, och det är svårt att hitta en bekväm ställning att sova i. Men jag har eget rum och blir bättre fortare än vad jag trott. Fast nu har man tagit bort epiduralen så jag förväntar mig ett bakslag.

Följ Herr Kobra direkt i din mobiltelefon

Makabert!

Facit till frågan i det här inlägget:  Man förvarade lik i muren under vintern. När våren kom och tjälen gick ur jorden gravsattes dom. Tänk vad mysigt det ska ha luktat runtomkring kyrkan en lagom varm aprildag…

När det här publiceras sitter jag på en buss som enligt tidtabellen ska befinna sig någonstans i Boden. (Vinkar till mysla!) Jag har slagit på kommentarsgranskningen för att jag inte ska bli ett offer för en massa troll under sjukhusvistelsen, så bli inte orolig ifall det dröjer lääääänge innan era kommentarer syns. Det lär ju ta ett tag innan jag är i form för någon utflykt till surfdatorn på biblioteket, och att man ska ha gjort som jag föreslog senast jag var där och skaffat surfdatorer till avdelningarna törs jag inte hoppas på.

Glöm inte att det faktiskt är tillåtet med besök (vinkar till Vargen också!), men ring först så att jag är i form…

Ett par bilder och en fråga!

Det slår aldrig fel. Jag såg att solen var framme, drog på mig broddarna och begav mig ut på promenad utan kameran. Givetvis så blev jag våldsamt sugen på att fotografera…

Nåja, kameran i mobilen är ju inte helt värdelös så med lite hjälp av Photoshop så duger bilderna för det mesta gott till bloggen.

Stannade till vid gamla kyrkan. Gamla kyrkan är lustigt nog nyare är nya kyrkan eftersom den är en kopia av kyrkan från 1753 som brann ner 1972.

Anyway…

Min fråga eller quiz handlar om den timrade muren runt kyrkan.

Vad användes muren till?

(En bonusfråga som jag själv inte har något svar på: Är det korrekt att kalla en träkonstruktion mur?)

Inte alls tungt idag!

Idag har varit en bra dag. Städat bort det jag hunnit samla på mig på jobbet, blivit bjuden på lunch av ”brudarna” och tagit en tidig helg. Tog en tupplur när jag kom hem eftersom jag sovit dåligt under veckan.

Det enda trista är att jag inte vet om jag kommer tillbaka till kommunhuset och i så fall i vilken form. Jag har ju min plats till den 20 december, men jag trooooor att jag blir sjukskriven tills någon gång nästa år. Har trivts så bra där att det nästan inte känts på riktigt.