Piment d’Espelette!

Chili kom första gången till Europa redan på Columbus andra resa till Amerika 1493, men odlades först i klosterträdgårdar som kuriositeter. Ganska snart kom man dock på att chili kunde användas istället för svartpeppar i matlagning. Svartpeppar importerades från Indien och var i bästa fall dyrt, i sämre fall väldigt dyrt – svartpeppar kunde tydligen fungera som betalningsmedel i vissa länder periodvis. Det dröjde faktiskt till 1600-talet innan man insåg att chili och peppar faktiskt inte är speciellt nära släkt – däremot är chili nära släkt med både potatis och tomat!

Till sydvästra Frankrike och byn Espelette som gett namn åt den här varianten kom chilin redan 1523. Ett av de första användningsområdena var i choklad – en kombination som fortfarande är bra, senare användes pulver av den torkade frukten bl a till Bayonneskinka och fiskrätter. (Tips – prova göra en kladdkaka med finhackad chili i ”lagom” mängd!)

Först odlade man mest till husbehov, men på 60-talet började Piment d’Espelette bli så populär att man besämde sig för att göra något åt saken så sedan 1967 firar man en festival till fruktens ära den sista söndagen i oktober. Byn Espelette som har omkring 1,700 invånare besöks denna dag av ungefär 10,000 människor.

På 90-talet blev man i regionen rädda att andra skulle dra nytta av det goda rykte man byggt upp och man ansökte därför om namnskydd och sedan första december 1999 är Piment d’Espelette ett skyddat namn. Påsen med frön jag köpte var faktiskt märkt med detta namn, men hos de flesta firmor verkar den stå som bara Espelette – t ex hos Örtagården. Om det beror på att även fröna räknas till de produkter som faller under namnskyddet eller om det helt enkelt är lättare att skriva och säga låter jag vara osagt.

Hur det smakar? Ingen aning, köpte ju frön så jag har aldrig smakat frukten men styrkan ska tydligen vara 4 på en skala från 1-10. Ganska trevligt när det inte ”bara” smakar starkt, men visst har jag planterat några habanero-frön också i år! Och för en faktanörd som mig kommer det säkert att smaka bättre bara för att jag vet att sorten har traditioner som snart är 500 år gamla, ha ha ha.

Källa: mestadels fiery-foods.com (Bilderna tror jag att jag stal på Wikipedia…)

Tydligt märkt med A.O.C. så ingen ska missa att man inte får stjäla namnet.

Tillräckligt för ett år? Även om jag lyckas bra i år lär ju min skörd bli något blygsammare…

Dagens skratt!

Fast tydligen inte personalen på Expressens webredaktion…

Uppsatsämne?

Skäggis är säker: Ute ska man vara!

En av chilesorterna har börjat sticka upp sina ljusgröna huvuden över jorden! Till min stora förvåning har det visat sig att den chilen är namnskyddad på samma sätt som champagne och Västerbottensost om jag förstått saken rätt, så om jag får frukter och så många frukter att jag får skänka bort några får jag väl kalla dem något annat än deras riktiga namn. ”Chile de skäggis” kanske? För skäggis var väldigt hjälpsam när jag planterade fröna… (Tyckte han iaf..)

Mer kommer senare, bl a vilken sorts chile det handlar om! Jag tycker nämligen att sådant här i grund och botten värdelöst vetande är roligt.

Halväcklig post?

Igår åt jag kycklingfile och fullkornsris. Just fullkornsris är faktiskt en av få ”fullkornsprodukter” jag tycker är helt OK – fullkornspasta kan ni t ex kasta i sjön vad mig anbelangar!

MEN!

Antingen ska jag låta bli att äta fullkornsris eller så ska jag tugga riskornen ordentligt. Och allvarligt talat – hur kul är det att tugga ris ordentligt på en skala?

Det har nämligen varit en stadig ström av hela riskorn i min stomipåse efter den måltiden. Inget problem egentligen, men om riskornen kommer ut i till synes oförändrad form har jag ju knappast heller tillgodogjort mig något av nyttigheterna som eventuellt finns i riset. Ganska meningslöst att äta med andra ord…

Men gott var det, kycklingfilén marinerades med lite grovt salt som mortlades tillsammans med en LITEN habanero, lite olja och – faktiskt – ketchup innan den stektes i ugnen. Stoppa den frysta filén i en påse och häll på marinaden och låt den tina i det goda.

Gott var som sagt, men hur mycket kolhydrater det blev var en annan fråga!

Bilder från idag!

Idag – den 16 april 2008 – har jag roat mig med att ta några bilder.

Hit ska jag flytta om ett par månader, syns inte så bra från gatan!

Inte från den här vinkeln heller!

Skäggis undrar varför han måste sitta stilla när det finns snöhögar att bestiga…

En del träd tar ju lite stryk av snön så klart!

En bild med lite ”orörd” snö så ni ser hur mycket det är ”på riktigt”.

Lunch. Säga vad man vill om dessa lövbiffar, men små var dom inte! Belgian blue kanske? (Bild tagen med en Nokia 6233.)

Dagens middag: Alaska pollock och potatis. Mums!

Årets odling!

Sex olika sorters chili är planterade, och kanske blir det en sjunde kruka med ”mysterie-chili” bestående av frön jag petat ur en kryddblandning – nördvarning, jag vet! Kanske lite sent på året att börja nu kan man tycka, men förhoppningsvis är plantorna precis lagom stora för att flytta utomhus i mitten av juni när jag flyttar. (Det lär ju inte vara tillräckligt varmt för att plantera ut dom innan dess i vilket fall som helst, ärligt talat är det tveksamt om all snö är borta då… Vi har mycket snö den här vintern…)

Jepp, jag ska flytta! Till en mindre lägenhet som är betydligt billigare än den jag bor i nu, men som har egen uteplats. Ska man vara riktigt positiv kan man säga att det är två uteplatser, jag kommer då ha plats för mina chiliplantor med råge! Kanske skulle så lite tomater också? Det ska bli riktigt skönt att få flytta, jag ser redan mig själv omgiven av plantor med en kaffe- eller tekopp i handen och en skäggig hund vid fötterna som vaktar skörden mot pissande katter! Dessutom ska det dras in riktigt bredband i den lägenheten i år så då slipper jag Bredbandsbolaget!

Imorgon kanske jag tar lite bilder på snöeländet så ni tror mig!

För intresseklubben!

Åh så läckert!

Nä men allvarligt talat så är det enormt skönt att vara fri från stygnen…

Sjuka bilder!

Jaha, här kommer äntligen bilderna. Den sista kan vara obehaglig för känsliga läsare kanske är bäst att påpeka…

Man vet att man har legat för länge på sjukhus när man verkligen ser fram emot maten och beställer extra stora portioner. Röran på bilden ovan ska föreställa en kinagryta av något slag.

Hunden lär sig saker när hussen är borta – som att ligga och äta.

Det där med pälsvård har varit ett försummat kapitel, men nu är det mesta gjort. Det som återstår är ganska precis bara det som syns på den här bilden!

En annan typ av sjukhusmat. Ska det vara så ska det vara rejält, tre påsar…

…gör att det blir lite intressanta kopplingar!

På vägen hem hälsade jag och min privatchaufför (mamma!) på att hälsa på i Boden. Rejva rejvade loss och Mysla försökte se ut som hon hade kontroll!

Givetvis så hade matte noll koll så det lilla monstret attackerade mig så att blodvite uppstod. Lyckligtvis fanns kameran med så jag kunde dokumentera skadan ifall jag bestämmer mig för att stämma Mysla!

Ett par dagar efter operationen – lägg märke till hur snyggt kirurgerna undvek att dela min navel i två… Jo, har jag nämnt att jag älskar ryggmärgsbedövning? Om inte gör jag det nu! Liiite läskigt just när dom sticker, men ack så härligt när det är igång!

Agrafferna borta!

Äntliggen är agrafferna/stygnen borta! Skönt, för dom har stramat och tagit emot. Lite försiktigt lär jag väl få ta det ännu ett tag för helt läkt är det ju inte, men skönt att de är borta!

Ska försöka fixa till lite bilder idag och lägga upp här på bloggen, börjar vara dags nu…

Tillägg: Hur nördig är man om man sitter och flyttar över en ljudbok från en mp3-spelare i en USB-port till en mobiltelefon i en annan USB-port? Inte kan man ju ha med sig både spelaren och telefonen inte!

Påsjävel!

Nja, egentligen är det inte besvärligare än att gå på toa på det vanliga sättet, men visst tusan tycker jag att stomipåsen är ivägen. Dessutom är det mindre roligt att vakna kring 5 på morgonen av att den är full som en ballong – fast lite kul hade jag åt tanken på att den skulle lossna och flyga iväg som en ballong.

Har knappt ont längre och det känns ju helt klart bättre i hela kroppen nu när inflammationshärden i tarmen är borta och aptiten är bra. Dessutom äter jag ju betydligt färre mediciner nu än innan operationen och jag misstänker att även det påverkar hur jag mår i positiv riktning.

Så bortsett från att jag inte vant mig vid att ha påse på magen är det mesta bara bra. Jycken kommer nog att få sig en omgång av klippmaskinen under veckan för han ser ut som ett utegångsfår just nu, ha ha ha!