Nu har jag forskat lite, så jag lägger ut mina rön* här. Jag vet att det i alla fall finns några som vill veta, och eftersom jag inte hittat någon sådan här lättförståelig genomgång på svenska kanske det hjälper någon annan i samma situation som jag.
Här är ett typiskt friskt matsmältningssystem. Magen, tunntarmen och tjocktarmen är de stora delarna av systemet och olika sjukdomar kan påverka funktionen i dessa. Många aspekter av en människas liv kan påverkas om funktionen i ett eller flera av dessa organ påverkas.
Kirurgiska ingrepp är en sista utväg i behandlingen av vissa sjukdomar såsom ulcerös colit, Crohns sjukdom och cancer.
Den sjuka tjocktarmen—eller delar av den—avlägsnas genom ett ingrepp som kallas kallas kolektomi. Tjocktarmen avskiljs från den friska tunntarmen men delar av vävnaden vid rektum sparas, hur mycket beror på hur påverkad vävnaden är av sjukdomen.
Detta är en komplicerad operation eftersom tjocktarmen t ex är anslutet till många blodkärl.
Det är här jag befinner mig nu, och jag har en permanent ileostomi vilket innebär att slutet på tunntarmen som tidigare satt ihop med tjocktarmen sticker ut genom bukväggen och jag har påse på magen. Om jag förstått rätt gör man numera i princip alltid en ”paus” här och låter kroppen återhämta sig, två stora och en mindre operation är skonsammare för kroppen och ger bättre resultat än en jättestor. Tidigare gjorde man ofta allt på en gång.
Nu kommer vi till vad som ska hända nästa tisdag. Bäckenreservoaren ska skapas!
När tjocktarmen är avlägsnad börjar man jobba med tunntarmen. Slutet på tarmen viks dubbel, fogas ihop och delarna som ligger emot varandra klipps upp så att en större påse eller reservoar skapas. Man använder agraffer eller ibland stygn. Det finns lite olika varianter här, man kan t ex vika tarmen tredubbel, men eftersom denna enklaste variant visat sig fungera ypperligt är det i princip uteslutande den som används. Därav det engelska namnet J-pouch — tunntarmen formas som ett ”J”.
När reservoaren är stängd och på plats gör man en öppning som ansluts till rektum (eller analkanalen som det kallas i bildtexten 
) Agrafferna eller stygnen kontrolleras så att det är tätt och inte blöder.
När reservoaren är ansluten delar man tunntarmen högre upp, detta blir en tillfällig ileostomi. Anledningen är att bäckenreservoaren ska få läka ifred innan den ska börja göra sitt jobb.
Ungefär så här ser det alltså ut.
Och så här. Beräknad tid på sjukhus efter operation är cirka en vecka.
Det här sker vid ytterligare en operation ungefär tre månader efter den andra. De invigda kallar detta att ”lägga ner stomin”.
Ileostomin stängs och tunntarmens ändar kopplas ihop. Detta är ett relativt litet ingrepp och patienten återhämtar sig normalt snabbt, ca 3-4 dagar på sjukhus.
Patienten anpassar sig gradvis till att åter ha kontroll över sin avföring, och att styra behovet av att gå på toaletten genom t ex vad och när man äter. Precis efter inkopplandet kan man ha behov av att gå på toaletten 10-12 gånger per dygn eller mer, men det sjunker gradvis bl a för att reservoaren naturligt sträcks ut och förstoras och efter en tid ska det åter bli möjligt att sova en hel natt utan toalettbesök.
*Inte allt men det mesta (inkl bilderna) kommer ifrån The J-Pouch Group. Jo, det finns visst sammanslutningar för precis allt!
Senaste kommentarer