Den ska vara på internet så alla ser!

Klicka på bilden för att läsa vad den betyder!

Höst?

Halv tolv på natten och det är lite småmörkt ute. Precis så mörkt att lyktstolparna tänds, men inte så mörkt att du behöver fundera över vem eller vad som rör sig 75 meter bort. Du känner en saknad över att tiden med midnattssol är över och är skrämd av mörkret som kommer, men känner samtidigt en glädje - det ska vara mörkt när du sover!

Snart bär det av!

Imorgon vid den här tiden har jag antagligen precis anlänt till Sunderby sjukhus, och även om jag sett fram emot den här operationen länge känns det inte riktigt roligt.

Kanske är det för att det inte gått så lång tid sedan den senaste operationen så jag fortfarande kommer ihåg hur dåligt man mår när man vaknar upp, kanske för att jag blivit förberedd på att det den första tiden efter op kommer att bli ungefär som när jag hade ett ordentligt skov av ulcerös colit – ett konstant spring på dass. Nått mysigt sittande framför brasan räknar jag inte med att det blir under påsken i alla fall. Det får bli brasan inomhus i så fall. Sedan finns alltid den där tanken att det kanske inte går bra, att jag kanske får veta att jag måste ha påsjäveln tills någon försöker sig på en tjocktarmstransplantation.

Ähh, det kommer säkert att gå kanonbra och nästa vecka sitter jag säkert här och skriver superintressanta inlägg om mina plantor som om ingenting hade hänt!

Lite tungt idag!

Det är lite tungt idag. Det är som att det precis har gått upp för mig vad det egentligen är jag ska gå igenom. Smärtan. Att bli helt dum i huvudet av allt knark man får för att stå ut med smärtan. Tristessen på en sjukhussal. Stressen i en sjukhussal man delar med andra människor som inte heller mår bra (men jag ska begära en enrummare, det kostar inget att fråga tjata!). Att börja om med en ny stomi när den här fungerar så bra. Att vänta på att allt ska läka så jag får bli opererad igen. Sjukhusmat. Nåja, något ätande lär det väl inte bli måndag-tisdag i alla fall. Sedan undrar jag ju hur många undersökningar det blir när det närmar sig den andra operationen. Jag har 16 mil till sjukhuset så det går ju en hel jävla dag varje gång man ska dit. Bara resan tur och retur tar ju drygt 5 timmar.

Det är inte ett dugg synd om mig, det är bara lite tungt just nu.

Tror att orsaken är att jag satt och väntade i 45 minuter på en person jag hade ett inbokat möte med på förmiddagen. Hennes kollegor trodde hon var försenad pga halkan, sedan visade det sig att hon var försenad pga ett annat möte och hon glömde att ringa och avboka vårat igår. Man kan ju ha vettigare saker för sig än att sitta och grubbla och vara bortglömd…

Ska i alla fall till biblioteket för att fylla på med böcker. Bra att ha till hands när huvudet väl börjar klarna lite!

Daisy Duck!

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om Anna Anka. Hon har åsikter som är helt absurda även för svenska mansgrisar, men hon har ju hamnat i rätt situation. Hon är en Trophy Wife i Hollywood - gift med en man som var en världskändis redan innan hon var född. Enligt henne själv har hon lyckats och det är ju det som räknas. HON är lycklig – att du och jag anser att det borde vara förnedrande att suga gubbkuk och vara med i TV3 har ingen betydelse eftersom det inte är vi som lever hennes liv.

Men när hon säger att hon har en av världens bästa kroppar då tar tålamodet slut.

Det där är inte snyggt eller sexigt på en fläck, och kroppen ser ju ungefär lika stark ut som min gjorde när jag var som sjukast.

Jag tro inte på omen eller något sånt, men det känns lite typiskt att hon var med i filmen ”Dum & dummare”. Om hon tror att det där är en av världens bästa kroppar så borde hon ha spelat titelrollen…

Att se efter varandra?

Jag är inte en speciellt social människa. Jag umgås inte med någon av mina grannar även om det är 3-4 stycken jag brukar stanna och byta några ord med, men för det mesta gäller ”Om du inte stör mig så stör jag inte dig”.

Men så bra koll har jag att jag märkt att en av mina osynliga grannar varit ännu mer osynlig än vanligt, och jag har även nämnt det till folk – det har liksom inte stämt. Något har varit fel. Nu har jag fått veta att han dog på ett sjukhus för snart tre veckor sedan.

Ibland läser man ju om folk som legat döda i månader och år utan att någon reagerat och det här gör ju att jag funderar lite på sådant. Den här mannen är definitivt ingen jag umgåtts med, och han var gammal och inte så frisk så det är inte många gånger jag ens har haft möjlighet att säga ”Hej” till honom, men likafullt så märkte jag att det var något som inte stämde.

Om en asocial människa som jag reagerar när en människa jag inte känner ”försvinner”, hur tusan är det då möjligt att folk kan vara döda i månader utan att någon reagerar? Hur är det möjligt att undgå att lägga märke till sina grannar?

För övrigt hoppas jag att den nya grannen jag kommer att få inte äger en jättelik stereo- eller hemmabioanläggning…

Sista resan?

Var till Puottaure igår för vad som kan ha varit den sista gången. Besökte min pappas (och farfars!) föräldrahem där jag tillbringat oräkneliga bekymmerslösa sommarveckor med farmor och farfar. Läsande Femböcker. Lyssnande på farmors historier. Olovligen körande moped. Plockande och säljande bär. Ätande en gång i timmen. Bara var.

Känslorna är blandade. Det är roligt att någon som tar hand om stället köper det, men samtidigt sved det lite bakom ögonlocken. Det är ganska naturligt eftersom det är ett avslut, men samtidigt fånigt för ska jag vara ärlig har jag inte ens varit där en gång om året de senaste 20 åren. Man saknar inte kon förrän båset är tomt – med det här var en himla fin ko!

Himla fin.

Tyskungen!

Jag har mobbat Tyskungen.

Jag blev tidigt förtjust i Beiersdorfbloggen som den kallades. Borde anat oråd när namnet ändrades till Tyskungen. Lite lagom provocerande så där. Stannade kvar eftersom Klaus  stundtals skrev överjordiskt vackra texter.

Han har nu erkänt att han manipulerat oss, att han medvetet vilselett oss för att bevisa något. Antagligen hamnar det på hans nystartade firmas meritlista på något sätt.

Jag fick till slut en länk från honom (han har varit snusksnål med sådant fast han själv varit duktig på att tigga) och jag tänker betala tillbaka genom att säga att jag aldrig kommer att köpa något jag vet att han har varit inblandad i.

Han är helt enkelt så jävla bra på det han gör så jag kommer aldrig att lita på honom!

Jag hoppas dock att han samlar ihop projektet och ser till att det vackra han skrivit finns kvar.

Typiskt!

En kvinna har ett seriöst uppdrag som hon fått för att hon är kunnig, intresserad och har varit duktig tidigare år. Då ska genast den ”kvinnliga” delen av en av kvällstidningsdrakarna göra en grej av hennes klädbyten. Kvinnorna som läser tidningen måste ju få något som passar dem, för dom har väl inget utbyte av att läsa de spaltmeter om fotbollsgalan som publiceras i den rosa sportbilagan?

Det är väl sådant som kallas kvinnorförtryck? När man reducerar en kvinna till ett objekt – en prydnad som ska bedömas för sitt utseende och sina kläder? Men när det görs av en annan kvinna är det OK?

Ett mönster?

Senator McCain tappade i popularitet pga Palin.

Socialdemokraterna tappar i popularietet pga Sahlin.

Ett mönster eller en tillfällighet?