Inte illa för att vara ett mobilfoto?

Rensat bort fjolårets jordgubbsblast och fyllt på med kodynga, så nu får det bli sommar när som helst.
Senare i dag ska jag sätta broccoli, men det blir så klart i ett miniväxthus inomhus!
Jag börjar känna att jag måste skärpa mig lite med bloggandet och inte bara skriva korta uppdateringar på Fäjsbåkk, så här kommer ett riktigt smaskigt inlägg!
Så här ska kött se ut! Djuprött med insprängt fett, cirka 1,5 cm tjocka skivor så man utan problem kan få en ordentlig stekyta utan att riskera att man blir utan den röda/rosa kärnan. Jag måste ju erkänna att det känns liiite mysko att käka en kossa, tjur, stut eller vad det nu var som jag med största sannolikhet har sett leva livet i Vuollerim, men samtidigt har man ju sällan en så bra chans att själv bedöma att djuret man äter faktiskt haft det bra och inte bara acceptabelt.
Den här bilden är någon vecka gammal, och illustrerar väl varför man inte ska ta frön från chilefrukter man köper på Ica om man vill vara säker på vad man får. Fröna till denna planta med misstänkt gula frukter kom från en mörkt orange frukt som kallades ”Orange habanero” nämligen… Dock är det inget fel på varken smak eller hetta, så plantan tillhör de som jag tänker försöka övervintra.
Jag har ju som jag nämnt tidigare tagit några chileplantor till jobbet för övervintring. I måndags hade jag med mig blompinnar för att binda upp dom – norrfönster norr om polcirkeln den här årstiden ger inte direkt kompakta och kraftiga plantor – och upptäckte till min förvåning en nästan golfbollsstor Yellow 7 Pod!
Frukt(er) under de här förutsättningarna var inget jag räknat med, men nu blir det jag som leker bi och försöker pollinera de blommor som dyker upp!
Det har inte varit så mycket kattbloggande på sista tiden, vilket nog förklaras av att vädret inte direkt inbjuder till att sitta utomhus och filosofera. Igår var jag i alla fall ute för att klippa ner ett par chileplantor inför övervintringen, och jag fick då sällskap av en mycket sällskapssjuk katt. Så sällskapssjuk att den nog helst hade varit mellan mig och mina kläder, och så sällskapssjuk att jag fick trixa lite för att ta mig in ensam; ville ju inte vara elak och sparka iväg den…
Det är ju tur att katter är korkade djur, annars hade den hoppat in genom det vidöppna vädringsfönstret i sovrummet…
Att jobba i ett hus där det ständigt och jämt dräller av politiker som fattar mer eller mindre populära beslut har sina sidor. Bl a är det aldrig länge mellan tillfällena då man ser TV-kameror och gör sitt bästa för att undvika dem.
Idag misslyckades jag.
Det finns alltså en viss risk att min rygg och mitt bakhuvud figurerar på de regionala TV-nyheterna ikväll eller imorgon tillsammans med en halvt frivillig statist som jobbar sin första dag efter sin barnledighet. Det är farligt att vara ledig – då tappar man rutiner och glömmer ducka för kamerorna och journalisterna!
Tänka sig att det finns nyhetsteam som arangerar situationer som de kan filma! Det kunde jag inte tro!
Senaste kommentarer