Allt väl?

Nåväl, såret ser bättre ut. Kanske visar det sig att det faktiskt läker av sig själv. Fast igår såg det inte roligt ut utan hade varat och haft sig så jag ropar inte Hej! riktigt ännu.

Åter till VC på onsdag.

Trevlig fredag!

Läkaren skrev ut antibiotika och tejpade ihop såret hjälpligt eftersom man inte kan sy ett ”gammalt” sår. I stället fick jag en tid hos min älskade distriktssköterska på måndag för att lägga om bandagen, och en remiss till kirurgen i Sunderbyn. Får se vad det blir av det, men om jag förstod min läkare rätt lutar det nog åt en minioperation så att det kan sys ihop, han föreslog faktiskt en akutremiss så jag kunde åka in redan imorgon. Det finns väl en risk att det går upp ännu mer – i tisdags då jag var i Sunderbyn såg det inte alls lika illa ut utan jag fick bara plåsterlappar så det har ju blivit sämre fort.

Nåväl, det hade kunnat vara värre. Jag hade kunnat bo i USA och sakna sjukförsäkring t ex…

Dementi!

Det är nog inte tvådelsbandaget som luktar, utan istället operationssåret… Det har läkt lite långsamt precis vid byxlinningen, men nu har det spruckit upp ganska ordentligt. (Mobilbilder finnes, men jag avstår från att lägga ut dem.)

Har varit en sväng till vårdcentralen nyss men då fanns ingen läkare tillgänglig, så jag ska tillbaka om en timme igen. Det såg tillräckligt illa ut för att sköterskan skulle anse att det var utanför hans kompetensområde.

Det har verkligen bestämt sig för att jävlas den här gången, för precis som om inte det här räckte så lossnade plattan i natt så nu är täcket i tvättmaskinen.

Hur ser en stomipåse ut, del 2!

Eftersom inlägget om tömbara 1-dels stomibandage  blev så oväntat populärt och läst så blir det lika oväntat en uppföljning om 2-delsbandage – jag trodde nämligen inte att jag någonsin skulle använda sådana nu när mina dagar med stomi är räknade.

Den stora skillnaden är ju inte helt överraskande att ett tvådelsbandage är i två delar.

Det här plattan som sätts fast på magen. Precis som för endelsbandage så finns det ju plattor med färdiga hål, men annars får man själv klippa. Nu har ju min nya stomi lugnat ner sig så storleken är ungefär 37 mm i diameter och lyckligtvis är den rund(!) vilket ju gör saken lättare – det var den inte direkt efter operationen vilket givetvis bidrog till eländet. Har man en ojämn ”oval” där diametern varierar mellan 40-50 mm är det svårt att få det tätt.

Själva påsen. Det finns flärpar på sidan där man kan fästa ett resårband man drar runt midjan vilket hjälper till att hålla fast påsen mot plattan.

Och här möts de två!

Fördelen med tvådelsbandage är att det är lättare att få plattan på plats eftersom man bättre ser vad man gör och även kommer åt att trycka fast mot huden bättre.

Nackdelen är att det luktar. Visst har jag känt lukt även från endelsbandaget, men det har antingen varit för att kolfiltret faktiskt fungerat och släppt ut gas (Skräll! Har väl hänt 3 gånger på 1,5 år!) eller för att jag själv slarvat och t ex inte inte rengjort öppningen då jag tömt påsen.

Tvådelsbandaget luktar hela tiden. Jag fick det ju professionellt fixat, omlagt och rengjort igår – men likafullt fanns där en otrevlig lukt som smög upp ur tröjans linning redan under julshoppingen ett par timmar senare. Likadant i morse efter dusch, påsbyte och rena kläder. Det är ju givet att jag känner efter extra eftersom jag just nu är något ofantligt negativ till min stomi, men det finns inte en chans att jag fortsätter med den här lösningen någon längre tid även om (ta i trä) nästa operation dröjer. 

4 januari ska jag träffa kirurgen.

Håll tummarna!

Åh så härligt!

Var ju tillbaka till stomiterapeuten idag, och huden såg riktigt fin ut. Dock ska jag gå över till tvådelsbandage fram till operationen, så jag får väl skriva en uppföljning till ”Hur ser en stomipåse ut?” som lite till min förvåning är ett välläst inlägg (för att vara den här bloggen). Jag kommer nog att sova riktigt gott i natt, har inte riktigt känt att jag litat på påsen och har därför inte kunnat slappna av ordentligt.

Åsså är julklappsinköpen färdiga.

Dessutom har jag köpt goda saltgodisar, några burkar Vanilla Coke och och en flaska Boylan sugar cane cola som enligt vissa källor ska vara så god att all annan Cola kommer att smaka slaskvatten efter jag provat. Så jag väntar lite med den.

Fast dagens höjdpunkt var nog lunchen. En BigMac och en McFeast.  Ahhhh…

Det har med andra ord varit en bra dag idag!

Jag har fått sova!

Jag ringde ju till jouren på min vårdcentral, och efter viss tvekamhet och lång väntan då hon pratade med en kollega (tog väl reda på vad en stomi är misstänker jag…) fick jag beskedet att de ”inte har grejer” för att hjälpa mig utan hon tyckte jag skulle vänta tills min distriktsköterska hade telefontid för ”hon kanske kan hjälpa dig.” Nä. Vid det laget var jag nästan gråtfärdig så att vänta på en telefontid för att kanske få träffa en distriktssköterska jag har i det närmaste noll förtroende för var inget alternativ så det bar iväg till Södra Sunderbyn. Pratade också med dom innan jag for och fick också tala med en läkare som tyckte att jag skulle komma och träffa läkare eftersom han av min beskrivning tyckte det verkade som det var infekterat. Det var det också, men inte så allvarligt att jag fick antibiotika – det bör läka fint bara huden får vila.

Många timmar senare har nu ett tvådelsbandage som verkar sitta där det sitter och ett inbokat återbesök på tisdag. Och jag har fått sova, det tog ju ett bra tag innan jag kunde slappna av och lita på att det skulle vara tätt, men sen har jag sovit.

Och drömt mardrömmar om läkande stomibandage…

Elände!

Klockan är nu 3.40 och jag har inte sovit mer än max 20 minuter. Det jävlas nämligen med påsarna. Jag har ju nämnt att min nya (tillfälliga) stomi är ojämn och att det är svårt att få tätt runt den. När det inte är tätt blir huden irriterad och då blir det bara ännu svårare att få dit en påse. Irriterad förresten? Området runt stomin är i praktiken ett öppet sår, det gör ont och svider, blöder och vätskar sig.

Öppnade en helt ny kartong tidigare idag och jag har två stomipåsar kvar. Jag har med andra ord gjort av med 28 påsar vilket under normala omständigheter hade räckt i nästan två månader. Börjar onekligen känna viss panik – har en kartong till hemma, och går jag till Apoteket imorgon idag med mitt hjälpmedelskort kan jag inte räkna med att kunna hämta ut mina hjälpmedel förrän tidigast på måndag.

Något drastiskt måste hända snart. Känns helt klart fånigt att åka in akut eftersom jag ju inte är sjuk eller skadad egentligen, men vad fan ska jag göra? Det går inte att få en påsjävel att sitta fast, detta skrivs med en hand medans den andra håller eländet på plats.

I andra nyheter kan jag berätta att min pappa är ute och reser old school – alltså så som man gjorde för länge sedan. Han är på tjänsteresa i Stockholm och hans mobiltelefon är kvar i Jokkmokk. Fast hur old school det egentligen är vet jag inte. Tror inte att laptops med mobilt bredband var så där jättevanliga på 80-talet…

Hur ser en stomipåse ut?

Nu blir det ett pedagogiskt och undervisande inlägg igen. Kanske är det till nytta för någon som står inför en stomioperation, kanske besvarar det någon fråga du inte vågat ställa eller så ger det bara mig något att göra en stund. Jag har inte så mycket annat att skriva om just nu.

Det finns ju så klart flera olika varianter: Slutna, tömbara, 1-dels och 2-dels. Jag använder tömbara 1-delspåsar.

1-dels innebär att påsen sitter ihop med plattan som fäster mot huden och man byter hela paketet på en gång, på 2-delspåsar är plattan och påsen separata delar så att man kan byta själva påsen utan att behöva ta bort plattan vilken ju kan vara besvärligt och även irriterar huden – tänk jättestort plåster. Jag har personligen aldrig funderat allvarligt på 2-dels eftersom det alltid är plattan som blir dålig först, inte påsen. Men en annan fördel med 2-dels är ju att det är lätt att bara byta påsen om man vill ha olika storlek vid olika tillfällen, för givetvis så finns det ju en hel uppsjö storlekar också. På dagen kanske man vill ha en liten och diskret och på natten en stor så man inte behöver gå upp och tömma/byta även om man har stort flöde.

Tömbar. Ganska självförklarande va?

Det blir förvånansvärt tätt fast det bara är lite kardborre som håller ihop öppningen – jag har aldrig varit med om att det läckt från öppningen.

Se där – en flärp med ett litet kardborrefäste. Precis efter operationen får man påsar där plasten där under är genomskinlig för att det ska vara enkelt att kolla själva stomin.

Simsalabim så har man en minipåse.

Plattan med storleksmarkeringar. Lägg märke till hur saxen ser ut, det är ingen höjdare att ha en sax med vassa spetsar då man ska klippa upp hålet.

För att veta hur mycket man ska klippa finns det mallar. Det är mest precis efter man fått sin stomi man behöver mäta för att få hålet så litet som möjligt eftersom storleken stabiliseras då det är läkt och svullnaden gått ner.

Klippt och skyddsplasten borttagen. Vilken sorts klister som används är för mig en gåta. Om huden är ren och torr sitter plattan som berget även om man duschar eller badar samtidigt som den är lätt att ta bort.

På plats. Nej, jag är inte smutsig – det senaste operationssåret har inte läkt färdigt ännu.

Hot hot hot!

Åt min första riktigt heta måltid igår. Pasta med grädde, kyckling, lök, vitlök, massa svartpeppar och en hel Aji Umba. Mums! Lite ost hade inte skadat, men man kan ju inte få allt.

Annars höll jag på att få ett psykbryt igår. Den tillfälliga stomin är större än den jag hade tidigare, men framförallt ojämnare. Detta gör att det är svårt (omöjligt) att få det tätt runtomkring så huden blir irriterad och sårig, det vätskar och blöder t.o.m. lite. Stygnen gör ju dessutom sitt till för att jävlas. Att det är obehagligt att bokstavligt talat ha avföring liggande på huden behöver jag väl inte berätta, men orsaken till min irritation är att det är svårt att överhuvudtaget få påsjäveln att sitta fast. Igår kväll gick det åt 6 st påsar innan jag fick plattan att fästa så pass bra att jag inte behövde oroa mig för läckage. Huden blir ju inte heller mindre irriterad när plattan bara sitter fast lite sådär lagom…

Men snart slipper jag ju eländet!!!!

Hemma – på riktigt!

Nu är jag—som rubriken ”antyder”—hemma på riktigt, alltså hemma i min egen lägenhet. Känns otroligt skönt att jag såg till att tvätta kläder, diska riktigt ordentligt och rensa kylskåpet innan jag for iväg. Hushållsarbete är ju annars något som definitivt inte tillhör mina starka sidor.

Aptiten är tillbaka på riktigt, växter och fiskar lever (dom har fått lite omvårdnad även tidigare) och i min RSS-läsare innehåller uppskattningsvis 7-800 nyskrivna blogginlägg. Ett hett tips är att jag inte kommer att läsa ens hälften…

Igår var för övrigt den första dagen efter op som jag inte sov en (eller flera) gånger under dagen. Men då sov jag istället till kl 10 i morse. Nu är kl 16 och det känns som det är lite för sent att sluta ögonen, så vi får väl se vilken tid jag vaknar imorgon.