Har varit och tävlingsledat lite idag. Det var ju ett tag sedan! Soligt och fint så jag har kanske t.o.m. fått lite färg på kinderna?
Det flöt i alla fall på bra. Lite tjafs vid ett par platsliggningar, men överlag hög standard på både hundar och förare. Kul!
Dagens sötaste var i alla fall denna malliga malle som var ute och gick med kompisen. Som ni ser har vi fortfarande vinter häruppe…
Min ”jobbchile” växer på ganska bra fast den står ovanpå någon slags fläkt som blåser kall (men totalt syrefri) luft dygnet runt. Imorse hade det nästan inträffat en katastrof - plantan hade bestämt sig för att lägga sig ner. Toppen hade blivit för tung samtidigt som det fläktade mer än vanligt eftersom det faktiskt var varmt (och helt syrefritt) i huset igår.
Nåja, det löste sig med en sådan där grillpinne av bambu och en snörstump dimensionerad för att paketera järnskrot som jag fick av hundtokan i växeln - fick samtidigt lite uppdatering om vårt kommande DM och rapporttävlingen som vi visst fick precis så många anmälda till att vi måste arrangera. (Jag använder ordet ”vi” väldigt generöst här 
)
Tar nog med ett diskretare snöre imorgon…
Vi har haft lydnadstävlingar idag, och jag fick nöjet att vara domarsekreterare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – ska man vara funktionär är nog det den bästa uppgiften man kan ha. Prova om du inte redan gjort det!
Allt gick bra, men som vanligt skulle man ju kunna önska sig att alla såg till att förbereda sig ordentligt. Vi lever ju inte i en perfekt värld så det är bara att vänja sig vid att allt inte är så bra som det skulle kunna vara.
Vilket helt osökt leder mig in på mina försök att fota. Zoom + taskig inomhusbelysning + hundar ==> min kamera uppvisar de brister den har. Tog några bilder av en flatte och en dobermann innan jag gav upp försöken.
Den nedre bilden är ju faktiskt lite kul och intressant på sitt sätt, men definitivt inte vad jag önskade idag!
För övrigt har det varit 30 grader (!) varmare idag än kallaste noteringen tidigare under veckan, dock fortfarande under noll. Tänk er sådana svängningar under sommaren…
Idag har vi haft tävlingar på klubben och jag satt domarsekreterare för alla hundar utom dom tre i lydnadstrean. Det är egentligen den bästa positionen man kan ha under en tävling så om ni aldrig provat anmäl er frivilliga hos din klubb. Det enda som krävs är att din hörsel är så pass bra att du hör vad domaren säger och att du kan skriva. Bokstavligt talat!
För snälla goa M gick det bra med hennes ”nya” hund – två förstapris på två dagar! Och hunden hade roligt, det är ju egentligen det viktigaste i alla fall för oss som tittar på. Ett annat ekipage höll däremot på att bli utvisat från plan pga att föraren höll på med dressyr och korrigeringar i princip genom hela programet. En tillsägelse fick hon från domaren, och efteråt när hon fick betyget på helhetsintrycket käftade hon emot… ”Jag tar hellre en nolla på helheten än låter hunden hålla på så där”. När domaren försökte förklara hur nära hon varit att bli avvisad från plan gick hon därifrån så jag är inte säker på att hon ens hörde. Träna gör man hemma, funkar det inte på tävling tycker jag att man ska bryta. Been there – done that. (I ärlighetens namn måste jag ju erkänna att jag själv korrigerat på plan, men den enda som jag vet la märke till det var en domare som satt i publiken den dagen – men en liten uppsträckning fick jag helt korrekt av honom! 
Dessutom räckte det med en gång, det blev den bästa tävlingen jag och skäggmonstret gjorde! Vilket iofs inte säger så mycket…)
I kväll ska vi tillbaka till klubben, då ska vi käka ost och fira vår SM-vinnare. Gouda, prästost och Västerbottensost blir det enligt ryktet! Skojar bara – nån ost med mögel räknar jag med att det blir!
Jenny Karlsson och Truxelis Pilo kan numera titulera sig Svenska Mästare för FM-hundar. (Jag tror då att man säger så…) Jag saknar ord, men förhoppningsvis får jag fler bilder snart – bilden ovan är från en annan prisutdelning. Det har blivit några sådana för lilla Jenny! 
Nu har bilderna kommit:
Jenny hade själv döpt denna bild till ”smsterror”, vi fick nämligen ett gäng SMS och MMS under hela veckan där hon rapporterade om läget.
En bild från uppladdningen.
Uppletandet ser ut att ha gått på en äng eller åker av något slag. Går väl det också, men som norrlänning har jag ju bara sett skogsrutor tidigare.
Kommentarer överflödiga, men nog blir jag lite nyfiken på vad Pilo tittar på…
Det är mycket som är konstigt.
Det har inte varit så där överdrivet kallt tidigare. -22 grader är väl egentligen ingenting att blogga om, när det är mer än 40 minusgrader är det väl mer speciellt. Har varit på tur med slädhundar när det var -42 grader en gång. Gäller ju att ha kläder på sig om man säger så.
Nu är det det -6 grader och jag var nyss ut med hunden. Tjock skjorta och keps. men jag tyckte likförbannat att det var ganska bekagligt. Konstigt. För tre veckor sedan hade jag antagligen vänt i dörren och klätt på mig mer. Man vänjer sig fort.
Sedan är det konstigt att folk inte bryr sig om sina hundar. För man KAN inte bry sig om sina hundar om man låter dom springa lösa ”på byn”. Denna gång var det en gråhundshane som inte tyckte om min hund, tror inte ens att dom fysiskt var i kontakt med varandra så ingen fysisk skada är ju skedd men jag tror jag skrivit det tidigare – det är fan inte roligt med en vrålande riesenhane i snöret.
Inte ett dugg.
Visst kanske man kan tycka att det är lite häftigt med en hund som skrämmer skiten ur en annan hund, men sådana situationer ska aldrig behöva inträffa.
Det värsta är att jag tror inte ens att gråhunden rymt. Den har nästan helt säkert bara blivit utsläppt/utslängd genom dörren. Vissa här fungerar ju fortfarande så. Även om jag har fel och den rymt från en hundgård är det inte bättre. Hundgårdar SKA vara säkra. Ingen ska ta sig ut, och ingen ska ta sig in. Punkt.
Egenligen borde man koppla sådana hundar och ta dem till polisstationen. Men dom har ju i bästa fall öppet under kontorstid så det fungerar ju inte. Och visst finns ju tanken att man skulle ”tappa” kopplet, men hunden som är ”på rymmen” har ju inte gjort något fel…
Konstigt att jag ens tänkt tanken att ”tappa” kopplet för att låta min hund låta den andra lära sig att veta hut.
Ja, det är mycket som är konstigt.
En sak till som är konstig är att min hund lyssnade direkt när jag vrålade ”NEJ!”. Det gör han inte när gammelmatte – förlåt – min mamma kommer med sin bil, då är det full fart till bakluckan som gäller. Då spelar det ingen roll om jag har hunden fot eller under annat kommando, det är bara dit som gäller! Så kom inte med en röd Volvo V40 när/om jag tävlar! Visst – den andra hunden var ju redan på väg därifrån med svansen mellan benen, men att mitt skäggmonster släppte det så fort tycker jag ändå är konstigt. Kanske inte överraskande, men konstigt.
Konstigt.
Men glad är jag på ett sätt. Fast jag undrar ju hur länge den där gråhunden måste vara ute, och om den blir välkomnad när den kommer hem…
Senaste kommentarer