Kanske läge för lite frågesport? Detta är en växt jag har planterat i en hink jag tidigare använde när jag matade mina kobror, samt då jag rengjorde deras terrarium och av lättförklarliga skäl inte ville ha dem där.
Vad är det för växt?
Och ja – jag har odlat växten från frö. Det är ofantligt fascinerande att se hur ett torrt litet frö kan utvecklas till en sådan här sak på så kort tid.
Om hyacinter vet jag inte mycket, men jag trodde att dom var relativt små…
Är detta normalt?
Orelaterat till frågan: Kolla pekfingret, klippte bort lite förhårdnader innan jag kom på att jag skulle fota hyacinterna, insåg först när jag såg bilden att jag blödde. Orsaken finns här. Har någon gång talat om för Mysla (jag finns här!) att jag omedvetet skyddar fingret, och den här bilden är väl ganska tydlig. Fingret hålls undan. Det är utstött. Det är mobbat 
Förspel för sköldpaddor, filmat den 1 november 2008 norr om polcirkeln. Utomhustemperatur -15 grader C.
Att vifta med framtassarna och de långa vackra klorna framför sin tilltänkta partner är ett sätt för sköldpaddshanar av vissa arter att uppvakta den han vill göra nya sköldpaddor med. I den här fallet var dock den som blev uppvaktad också en hane och han var inte så där våldsamt imponerad utan snarare ganska sur av sig. Den kärlekskranke sköldpaddan får nog fortsätta med att vara kärlekskrank med andra ord! 
Förvisso intressant, men knappast någon nyhet. Avhandlingen där den beskrevs vetenskapligt publicerades redan i juli, så svenska medier måste ha lite torka om de skriver först nu!
Get an eyeful of this: a new species of giant spitting cobra from eastern and north-eastern Africa
Sonderingsnålar är det, ofta kallat palperingsnålar men palpering är ju en annan sak. Det är en undersökning man gör med händerna, någon annan kan säkert förklara bättre. Genom palpering kan man t ex ofta avgöra om en ormtjej har ägglossning, och om den är dräktig kan man med ganska stor säkerhet avgöra hur många ägg som finns. Inte alltid, och inte helt 100% säkert men det är förvånansvärt tillförlitligt även för en amatör som jag. Det gäller att använda sina magiska fingrar och få tjejen att slappna av, ha ha ha!
Vad används då sonderingsnålarna till?
Jo, man använder dom för att kolla vad det är för kön på ormar. Hur det går till är lite svårt att förklara, eller snarare så krävs det en ganska lång förklaring om anatomi och sånt för att alla ska förstå, men jag har hittat en länk som beskriver hur man gör:
Sexing snakes (på engelska tyvärr)
Men det här är inget man lär sig via internet, gå på ”kurs” hos någon som kan innan ni provar själv för man kan göra ormen väldigt illa om man gör fel!
Sorry Linda – eftersom du fuskade får du inget pris. Men eftersom du hotat med att inte ge mig smisk så hade du inte fått något pris i alla fall!
Vill ni se en manlig tigerpytons könsorgan? Kolla bilden längst ner på denna sida. Jo, dom har två… Klicka även på ”Snakes for sale” högst upp på sidan och notera att priserna är i USA-dollar.
Vipera aspis. En sydeuropeisk huggorm, plugg och en påse kola på min säng. Inga fler kommentarer. *giftig*
En kameleont. Ingen aning vilken art, men en jävul på att fånga syrsor ut husses hand. Nä, det var inte jag som var hussen, inte min ödla alltså.
Foder. Några dagar gamla råttor – dom har ju börjat få pigment.
Naja siamensis. En annan art av asiatisk spottkobra. Jag har ju varit med om ett antal äggläggningar, ”födslar” och äggkläckningar även om det var ett tag sedan, men det är fortfarande några av de finaste minnen jag har. Jag har inga barn, men att få bevittna ett nytt liv starta är något man inte glömmer även om det ”bara” är en orm. *giftig*
Kungspyton, Python regius. Sväljer en råtta på ungefär ett halvt kilo. Hon är väl 130-140 cm lång.
Myser tillsammas med ”pojkvännen” som nyss har ätit också.
Grå råttsnok, hanen närmast kameran – samma orm som i detta inlägg.
Strumpebandssnok ömsar, Thamnophis sirtalis ssp – troligtvis T. s. sirtalis (nördvarning, ni som inte förstår behöver inte förstå heller, ha ha ha) . Tidigare en av de mest rekommenderade nybörjarormarna bl a beroende på att man inte behöver mickla med möss och sådant – skär några aborrar i strimlor och frys in, köp lite vitaminer och mineraler och du har allt vad du behöver. Nu är de inte så himla populära, kanske för att de luktar så illa men säkert lika mycket för att man kan köpa djupfrysta möss i nästan varenda djuraffär numera. Majsormen är kung, strumpebandarna tillhör nästan specialisterna eller de riktiga nördarna… Tyvärr, skitroliga ormar alltid på språng. Men dom skiter ju massor och luktar illa som sagt. Kan ta dagar innan lukten försvinner från händerna. Man kan säga att det lyktar pyton, men då har man aldrig hanterat en stressad strumpa…Finns även vetenskapsmän som säger att de har ett milt gift som mest påverkar groddjur, och jag säger inte emot. Ett bett av en strumpa var ingen katastrof, men det tog längre tid att läka än ett bett av ex en majsorm av samma storlek.
Regnbågsboa ömsar, Epichrates cenchria maurus. Den mjukaste och lenaste orm jag haft, det var som att smeka chokladpudding ungefär. Bytte dessa mot:
Palmhuggormar, Trimeresurus albolabris. En av få ormarter där man inte behöver vara en nörd för att se skillnad på könen genom ett ögonkast – vilket iofs inte alltid fungerar ens för en nörd! Hanarna är dels betydligt mindre och tunnare vilket i och för sig kan förklaras med att dom givetvis inte alltid är lika gamla, men hanarna har även ett vitt streck på varje sida som syns även när de är helt nyfödda. Denna hona är ju lite tjock, det förklaras med detta inlägg där det finns en bild då hon föder en son: Inte speciellt tydligt, men man ser den vita sidolinjen! *giftig* Här är däremot en hona, lägg märke till Morakniven – ingen stor tjej:
Nu kommer det att komma några inlägg med ormbilder. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera dom, vissa saker jag gjort är ju farliga men inte ens i närheten av så farliga som jag misstänker att många att mina läsare kommer att uppleva det som. Jag brukade jämföra det med att köra motorcykel – kan man det och använder de skydd som finns tillgängliga är man någorlunda säker men det finns alltid en risk att man har en dålig dag eller att medtrafikanterna gör något oväntat. Helt säker är man aldrig. Tänker skriva vilka ormar som är giftiga så slipper ni fråga om det. Jag förstår ju att det kan vara intressant. Jo – en sak till: Alla djur var mina om jag inte akriver annat!
Ska även bjuda på ett par bilder där man nästan ser hur jag såg ut för 10-12 år sedan!
Grå råttsnok, Elaphe obsoleta spiloides, en nordamerikansk orm. Pappa till cirka 100 ungar.
En asiatiskt spottkobra, Naja sputatrix, mamma till cirka 50 ungar. Har inget svenskt populärnamn, men den kommer från asien och spottar gift i försvar. Inge kul alls, tror nog jag skulle ta pepparspray hellre om jag var tvungen att välja. Spottkobror kan bitas också som jag tror jag nämnt tidigare. (Stirrar på vänster pekfinger…) *giftig* Men det hade ni väl räknat ut!
Anyway, jag har ju bjudit lite på mig själv. Ser ni skillnaden i mitt ansikte? Bortsett från skyddsglasögonen när jag håller på med spottkobran?
Länkar hit
Senaste kommentarer