Ja, när man börjar få fönsterkuvert ”därifrån” kanske det är dags?

Mammas och pappas Lapska vallhund har bekymmer idag. Han får inte leka med boll eller busa alls fast han är i hundarnas himmelrike på denna sida regnbågsbron.

Han har nämligen opererats idag eftersom han brutit sporren på ett framben. Då säger matte och husse att man ska ta det lugnt, men det är nog inte lätt för en hund att förstå…

Men snart får han spela boll igen!

(Kanske bäst att påpeka att det är en av mina bröder som tagit bilden. Han ska nämligen spela bänkpress på SM snart så det är nog ingen bra idé att reta honom… Jag tror att han kan pressa mig också. Varför heter det bänkpress när det är en stång man ska pressa upp förresten?)

Jag hittade till kirurgmottagningen, jag hittade till röntgenavdelningen (!?) där man tog EKG, jag hittade till dagkirurgin för narkosbedömning och jag hittade tillbaka till kirurgmottagningen. Och sedan hittade jag hem också.

Det blir en första operation jättesnart, jag blir inlagd på morgonen den 23 november och dagen efter blir det operation. Då ska man ner i bäckenet och rota, ändtarmen ska bort, man fixar till själva reservoaren av en bit tunntarm som ansluts till ”slutmuskeln” och tar därför bort den befintliga stomin och ordnar med en tillfällig. Någon mer ingående eller teknisk beskrivning kan jag inte ge eftersom jag inte vet speciellt mycket mer själv. Jag har några frågor som jag inte kom på att ställa då jag uppmanades att ställa frågor. Den här operationen beräknas i alla fall ta 5-6 timmar, det är tydligen rätt så mycket mer komplicerat än kolektomi och anläggning av ileostomi. Efteråt blir jag kvar på sjukhuset ungefär en vecka.

Sedan ska hela härligheten läka i cirka tre månader (för att det inte ska läcka ut något otrevligt genom alla skarvar…), efter det tar man bort den tillfälliga stomin, kopplar ihop allt och förhoppningsvis funkar allt som det är tänkt. Det blir ju absolut inte ”normalt” som för en person med ett helt och friskt tarmsystem, men det absolut värsta som kan hända är att man får göra en ny stomi – alltså att jag är tillbaka där jag är nu. Det händer ungefär 10% av dem som genomgår en sådan här procedur.

Jag är glad, nervös och förvånad. Glad för att jag verkligen vill det här — även om min stomi fungerar jättebra så är den ständigt närvarande och inget jag kan glömma annat än korta stunder. Påsjäveln är ivägen helt enkelt. Varför jag är nervös behöver jag nog inte förklara. Förvånad eftersom jag i princip själv fick välja när jag skulle opereras – alla trogna läsare kommer ju ihåg hur lång tid det tog innan landstinget till slut skickade mig till Stockholm för knäoperationen. Men det finns antagligen fler mag-tarmkirurgen än ortopedkirurger så det kanske är som att jämföra äpplen och päron?

Mammografiavdelningen. Dit var jag minsann inte välkommen.

Och eftersom jag misstänker att vissa av mina läsare inte vet hur man ”fuskar” och kollar på YouTube berättar jag att sångaren i det här inlägget är Anders Bagge, mest berömd från Idol.

Ska till Sunderby Sjukhus idag – bussen går om 45 minuter – och jag insåg precis att jag inte vet var på sjukhuset jag förväntas anmäla mig. Jag tror jag vet på ett ungefär, men att tro är ju att inte veta…

Jag bokade tiden via telefon och har alltså ingen kallelse jag kan kolla, och den information jag alldelens säkert fick muntligt är som bortblåst.

Nåväl, det löser sig säkert på något sätt.

Känner ni igen sångaren? Året var 1990 eller 1991 om det hjälper…

Intressant hemkomst idag…

Är det bara jag, eller skulle någon annan bli nervös om det låg ett paket inslaget i silvertejp i brevlådan?

Om jag verkligen hade anledning att vara nervös eller inte kan nog diskuteras, jag blev i alla fall verkligt glad över burken med 2009 års upplaga av Chilis Delight som Ewa skickat. Den känns rundare och mjukare än 2008 års utgåva, men det kan bero på att min toleransnivå för capsaicin är högre nu än för ett år sedan. Jag fick först för mig att jag kände en liten aning senap i doften, men nu tror jag att jag bara blev lurad av färgen… Recept please!

Tack så mycket, såsen ska komma till god användning! (Vilken tur att du inte skickade bomben paketet till Arjeplog förresten…)

Via Pharyngula m fl.

Jag har tänkt hänga på #nosmiley så ni får väl föreställa er en gul gubbe—eller inte?

Jag fick en mindre knäpp i huvudet i veckan och bestämde mig för att baka bröd, något jag inte kan komma ihåg att jag någonsin tidigare gjort utanför skolans väggar. (Scones räknar jag inte som riktigt bröd).

Jag hittade det här receptet, men var ju tvungen att tweaka det lite—jag har en nästan instinktiv ovilja mot att följa färdiga recept—så jag bytte ut vattnet mot mjölk och lät bullarna jäsa under plastfolie i kylskåpet under natten. Jag utelämnade också saltet, men det var en olyckshändelse… Om mina ändringar gjorde någon nämnbar skillnad vet jag inte eftersom jag är nybörjare på bröd och inte har prövat originalreceptet, men det blev kanongott!

Skinkmackor och oståmarmeladmackor till frukost idag, och bullar för ett par veckors förmiddagsrastfika i frysen! Yay!

Jaha, fick nyss veta att jag ska bli utslängd från mitt rum. Om jag förstod saken rätt så kommer det att ske så snart man hittat ett annat rum åt mig.

Det ska tydligen bli någon slags datasal här.

Jo, rummet (eller salen…) jag har nu är nog i största laget för mig och min halvtidskamrat…

Jag vet inte om det beror på ren glömska eller om man officiellt bestämt sig för att de nordligaste 2/3 av landet inte räknas—men vi hade årets (rättare sagt: den här vinterns) första ”snöoväder” med betydligt mer än 5 cm snö för nästan precis en månad sedan.

Ännu en journalistisk bragd av kvällspressen… Suck.